INTERVJU med Mårten Sandén

Vi har gjort en intervju med Mårten Sandén,  författare till bl.a. Petrinideckarna, En plats de kallar lyckan, Anna dÁrc, Den femte systern, Det viskande barnet och De dödas imperium. Dessutom några bilderböcker som kom ut mellan 1995 och 2010. 


Här kommer frågorna och svaren:
Du är ju författare och låtskrivare, men vad skulle du bli om du inte jobbade som det?

Det är svårt att tänka sig något roligare än att skriva böcker och musik, så jag vill helst inte byta. Men psykolog, som jag utbildade mig till en gång i världen, är ett roligt jobb. Kanske kunde jag jobba med reklam. Om jag hade brukat allvar med övandet när jag var ung hade jag gärna varit professionell gitarrist. Nu spelar jag bara hemma, men ganska mycket.

Vilken är din högsta dröm inom bokvärlden?

Att människor ska fortsätta läsa mina böcker, och att hinna skriva alla historier jag planerar. Det är nog faktiskt bara det.

Vad gillar du mest: Fantasy, Thrillers eller deckare?

Å, jag är så dålig på att välja. Jag vill ha allt! Men jag säger deckare, eftersom jag har skrivit flest sådana.

Vilken är din favoritbok?

Jag har så många att det växlar från dag till dag. Idag säger jag Bellefleur av Joyce Carol Oates.

Kommer du ihåg någon favoritbok som du hade när du var liten?

Det är också så många att jag får ta en i högen. Just idag säger jag Rasmus, Pontus och Toker av Astrid Lindgren.

Vilken karaktär i dina egna böcker känner du att du liknar mest?

På insidan känner jag mig rätt lik John och Mia i En plats de kallar Lyckan, Viktor Stenmark i Någons hjälte, eller Jannike Faltin i min skräck-trilogi för ungdomar (Den femte systern, Det viskande barnet, De dödas imperium). På utsidan är jag kanske mest lik kriminalkommissarie Olle Jacobsson i Petrinideckarna, även om jag inte röker pipa :)
Hur får du inspiration till dina böcker?

Jag vet faktiskt inte riktigt hur det går till, men det kan hända när som helst och var som helst. Ofta är inspirationen bara något litet som sätter igång tankarna. Sedan får man (tyvärr) klura ut resten själv.

Vilken bok är du mest nöjd med?

Nästan alltid någon av de senaste. Just nu Någons hjälte, sommarens petrinibok som heter Tretton, eller en mellanstadiebok som kommer nästa år: Ett hus utan speglar. Den är en sorts spökhistoria, men det är inte meningen att man ska bli rädd.

Hade du något favorit djur när du var liten och har du något nu?

Jag har alltid tyckt om hundar, och nu gillar jag katter också. Vi hade hundar när jag var liten (Westies), men tyvärr är min fru allergisk mot pälsdjur så vi kan varken ha hund eller katt. Mina favoritdjur är egentligen schimpansungar och griskultingar, men de är nog svåra att ha hemma.

Vilket land skulle du mest av allt vilja åka till?

Brasilien eller Argentina hade varit kul att se. Sedan åker jag gärna till Italien eller USA där jag redan har varit många gånger.

KATJA RECENSERAR - ...och de vita skuggorna i skogen

...Och de vita skuggorna i skogen av Maria Gripe

Det här är den andra boken i skuggserien av Maria Gripe, den första läste jag för rätt länge sen och tyckte om den jättemycket, men den här blev jag helt förhäxad av, den var underbar! Den utspelade sig för länge sedan, och det var roligt att läsa om alla annorlunda miljöer, och det var lätt att föreställa sig Rosengåva och alla dess omgivningar, därför blev det roligare att läsa också, när man tänkte på hur vackert det var och så.  Alla situationer i boken var otroligt spännande, så därför blev det aldrig tråkigt att läsa, som man kan känna med vissa böcker. Den var perfekt!

Carolin är Bertas och hennes familjs jungfru. Alla älskar henne. Berta kom henne närmast. Så Berta får reda på att dem är halvsystrar! Hon minns att Carolin en gång sagt att: "Vi borde ge oss ut och tjäna piga ihop". Efter en tid undrade Berta om hon menat allvar med det, och det hade hon. Så de kom till Slottet Rosengåva. Där skulle de vara sällskap åt Arild och Rosilda. Ett tvillingpar som bara hade umgåtts med vuxna förut. Deras mor tog livet av sig när de var små, och efter det hade Rosilda varit stum. Men båda två mådde genast bättre när Berta och Carolin kom. Caroline blev helt trollbunden när hon kom dit och sa: "Härifrån åker jag aldrig!" Fast på slottet ville man ha en flicka och en pojke, så Carolin klädde ut sig till Carl. Men på slottet fanns en stor, mörk historia och hemlighet, som Berta tillslut fick reda på... 

Som jag skriver om de flesta böckerna , det här var en av de bästa böckerna jag läst! Men den var verkligen otroligt bra och fantasifull! Den var spännande, samtidigt som den ibland var sorglig. Den var rätt tjock, men vips så var den utläst! Man behöver inte ha läst första boken för att läsa den här, för hon förklarar så bra om vad som hänt! Det finns väldigt många böcker som är bra, och då menar jag vääldigt många! Men det här var verkligen såå bra!