SÖNDAGSENKÄT - TVILLINGVERSIONEN

Nu har även vi svarat på den populära söndagsenkäten om läsvanor - del 1. Den hittade vi på bokbabbel.blogspot.com. Om du vill veta vad två elvaåringar svarar på bokfrågorna så kan du läsa här.


1. Favoritbok i barndomen?
Agnes: När jag var riktigt liten älskade jag Gittan- böckerna och Knacka på. De böckerna hade väldigt fina bilder, särskilt knacka på. Där fick man knacka på olika dörrar och sedan bläddra fram till ett rum där det satt olika djur som igelkottar i ett rum. När jag var lite äldre blev jag otroligt förtjust i en bok som hette Silke. 
Katja: Zäta och sjukhusets mörka hemlighet av Elsie Petrén.
2. Vad läser du just nu?
Agnes: Den skarpa eggen av Philip Pullman, Vargbröder del 3 av Michelle Paver och sju timmar till midnatt av Michael Ende.

Katja: Maria Gripes Agnes Cecilia 
3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Agnes: En lättläst bok av Petter Lidbeck som heter Världens elakaste fröken.
Katja:. Ingen just nu
4. Dålig bokvana?
Agnes: Bli för intresserad av en bok att jag glömmer att läsa en annan som jag håller på med.
Katja: Vika sidorna i stället för att lägga bokmärke
5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
Agnes: Den åttonde flickan av Monica Hughes 

Katja: Maria Gripes Skuggserien och Agnes Cecilia bland annat.

6. Har du en läsplatta?

Agnes: Nej. jag vet inte om det är praktiskt och kul eftersom jag aldrig provat.

Katja: Nej!

7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?

Agnes: Flera på en gång. Oftast kan det bli så att jag läser sådär tre i taget och att jag läser ut den tredje innan jag ens har kommit till mitten av den första.

Katja: För det mesta ungefär två åt gången.

8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?
Agnes: Inte ännu

Katja: Nej jag läser lika mycket.

9. Sämsta boken du läst i år?
Agnes: Det gula mysteriet - kanske

Katja: Ingen

10. Bästa boken du läst i år?

Agnes: Guld kompassen av Philip Pullman, Vargbröder 1 av Michelle Paver och Fyren och Stjärnorna av Annika Thor.

Katja: En ö i havet av Annika Thor.

11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?

Agnes: Jag provar ganska ofta nyare sorts böcker. Allt från fantasy, facklitteratur, vänskapsböcker, mammas gamla böcker, deckare till Mumintrollen. 

Katja:  Ganska ofta.

12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?

Agnes: Något som liknar Annika Thors böcker.

Katja: Maria Gripe just nu.

13. Kan du läsa på bussen?
Agnes: Japp. Jag har  inget problem med åksjuka.

Katja: Vet inte har aldrig prövat

14. Vilken är din favoritplats att läsa på?
Agnes: I våran lurviga snurrfåtölj med vitt, riktigt fårskinn. I bilen och i sängen på kvällen med Zazza familjen. Det är mina gosedjurshundar. 

Katja: Framför brasan

15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?

Agnes: Jag brukar låna ut böcker till Katja och kompisar. Jag tycker att det är viktigt att skriva vem boken tillhör innan man lånar ut den. Om den inte kommer tillbaka  efter högst en månad eller liknande säger jag ifrån.

Katja: Då får man aldrig tillbaka dem.. Men jag lånar ut ändå!

16. Viker du hundöron i dina böcker?

Agnes: oftast inte men ibland, i lite mindre fina exemplar kan det hända.

Katja: Ja det gör jag verkligen.

17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?

Agnes: NEEEEEEJ, man förstör böckerna.

Katja: Kan hända nån gång.

18. I studierelaterade böcker då?

Agnes: Nej, vi går i en Waldorfskola och vi får inga egna böcker.

Katja: 

19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?

Agnes: Svenska

Katja: Svenska

20. Vad får dig att älska en bok?

Agnes: Att man blir uppslukad av den och kan leva sig in i den.

Katja: Att historien är bra

21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?

Agnes: En bra bok som jag just har läst och har aktuell.

Katja: Att den är bra såklart!

22. Favoritgenre?

Agnes: Fantasi men också mycket annat.

Katja: Fantasy 

23. Genre du sällan läser?

Agnes: Action och tonårsböcker

Katja: Manga 

24. Favoritbiografi?

Agnes:Anne Franks dagbok. Hanas resväska.

Katja: Inte läst nån tror jag

25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?

Agnes: Hur man gör en egen film.

Katja: Nääää.

AGNES BERÄTTELSE - början

Jag har börjat på en berättelse här för ett tag sedan. Men efter två sidor körde jag fast. Det skulle vara kul om någon som läser den skulle vilja skriva en fortsättning. Skriv din fortsättning som en kommentar. Den behöver inte vara färdig. Någon annan kan fortsätta sen. Jag lägger ut den fortsättning jag tycker bäst om...


Såhär börjar historien:


Josef stod i leksaksbutiken och tittade på dockor. De satt fint i hyllorna och putade med små, fylliga läppar. Ögonen var alla klart blåa och vackert mandel formade. Han visste inte vilken han skulle välja men bestämde sig tillslut för en med de allra vackraste ögon och allra fylligaste läppar. Han la dockan tryggt i sina stora nävar och gick för att betala. Glatt rotade han i sin svarta plånbok och ryckte upp två skrynkliga sedlar som han sedan gav till kassörskan. Sedan gick han ut. Dockan låg i en av hans rockfickor och den dunkade lätt mot hans knä. I restaurangerna som prydde gatan doftade det härligt av nybakade bröd och riktig italiensk pasta. Josef kastade en blick in i en salladsbar och han såg hur två svartklädda serviser sprang runt med olika läckerheter på brickorna. Han kände hur det började kurra av hunger i magen. Men det dröjde inte länge, för helt plötsligt dök en stor, gul tegelbyggnad upp framför honom. Det lyste i fönstren bakom rutiga gardiner och krukväxter. Med stora kliv gick han fram till husets dörr, ryckte upp den och gick vidare upp för tre sten trappor med smala räcken. Dörrarna som fanns på våningarna var alla likadana. Grå och med handtag av glänsande koppar. Josef stannade till på den tredje våningen. De runda lamporna i taket blinkade och kastade ett svagt ljus över golvet. Han kände på dockan i rockfickan och gick beslutsamt fram till en dörr allra längst bort i rummet. Dörren var som de andra dörrarna grå . Han höjde näven och knackade tre hårda knackningar på dörren. Det blev tyst. Han hörde råttorna springa i ventilerna och han lyssnade till sina egna hjärtslag. Efter en lång stund i tystnad rycktes dörren upp och där stod en flicka. Hon var kort, nådde nätt och jämt upp till handtaget och hennes blick var genomträngande. Håret var intrasslat i två korta flätor som föll över axlarna. Hon var klädd mycket konstigt i löst hängande linne och ett par röda manchesterbyxor. Fötterna var små och bara. Hon sa:
- Vem är du?
Orden var tydliga och klingade ut ur hennes hårda läppar.
- Jag heter Josef och här ska jag bo, sa han snabbt. Josef steg in i hallen, log smått och skyndade sig att ta upp dockan ur rockfickan. Han sträckte fram den mot flickan. Hon tog emot den. Där stod hon i en liten stund och silade fingrarna genom dockans hår och granskade de små blå ögonen. Sedan sprang hon in genom ett pärldraperi och försvann. Josef stod där, ögnade igenom den enkla inredningen i hallen och visste inte vad han skulle tro. På golvet stod tre par olika skor. Ett par blå med vita skosnören, ett par röda klack skor och ett par gummistövlar. Mer hann han inte titta på för en flickan kom tillbaka igen. Hon sa svagt.
- Du kan komma in.
Han gick in i ett väl städat kök. På en stol satt en mager kvinna och lutade huvudet i händerna. Stolarna runtomkring var utskjutna och framför dem, på det spruckna bordet av lärkträ, stod en porslinstallrik med en trave potatisar på och en köttbulle dränkt i brunsås. Kvinnan reste sig upp och sa:
- Välkommen, varsågod att sitt.
De åt medan kvinnan pratade på. Den lilla flickan satt tyst och stirrade på Josef. Hon skar köttbullen i små, små bitar och tryckte in dem var för sig. När hon var klar sa hon:
- Följ med mig så ska jag visa dig en sak.
Josef tittade först på kvinnan och sedan på flickan. Sedan reste han sig upp och gick iväg efter flickan...

TVILLINGRECENSION - Kram från Alice

Kram från Alice av Suzanne LaFleur 


KATJA

Jag tycker att den här boken var väldigt bra för att den har allt. Ibland är den så sorglig att man nästan börjar gråta och ibland är den lättsam och glad. 
Alice är elva år när hennes pappa och lillasyster dör i en bilolycka. Hennes mamma blir så ledsen att hon inte kan tänka, hon glömmer bort att hon fortfarande har Alice. Hon lämnar Alice ensam och åker iväg så långt hon kan komma. Alice får leva ensam tills hennes mormor får reda på vad som hänt, då tar hon med sig Alice hem till sig, och tar hand om henne. 
Där träffar hon Bridget som bor granne med Alices mormor, de har det roligt tillsammans.
Det här var en sådan bok som fastnar i huvudet och som man blir glad av även om den är sorglig ibland. Jag rekommenderar den starkt!


AGNES
Den här lässtunden, med den här boken, var som en karusell på tivoli. Allting var så sorgligt,glatt, skrattretande, ledsamt och roligt att man var tvungen att tänka efter en aning: Vad var det som hände?
Ändå var den här boken nästan den bästa bok jag läst. Det jag tycker mest om är själva huvudpersonen Alice. Jag kan aldrig känna att hon på något vis beter sig som mig, eller att hon tänker, tycker eller säger samma saker som mig. Hon är inte lik mig alls. Ändå gillar jag henne enormt. Egentligen är hon nog som en vanlig elvaåring, bortsett från det att hon förlorat två familjemedlemmar och att hennes mamma försvunnit en tid. Men jag kan aldrig känna att hon är "vanlig". Jag tycker att boken ger ifrån sig något slags lugn och den är väldigt härlig att läsa. Allting som man märker på det där tivolit är något som gör boken till boken. Det behövs för att man ska kunna läsa den och känna stillsam glädje. Så om du någon gång ska gå på tivoli i böckernas värld, ska du besöka tivolit vid namn: Kram från Alice.

Boken handlar om en flicka som heter Alice. Hon bor i en stad i USA. Hon har förlorat nästan allt som hon har att förlora. Sin pappa och sin lillasyster Savannah. Mamman tappar kontrollen över sig själv och glömmer bort nästan allt, inte minst: Alice. Hon kör bort från henne och Alice lämnas ensam. I en vecka får hon ta hand om sig själv. Äta kex med ost och handla några konservburkar. Sedan kommer hennes mormor och tar med henne hem till sig. Alice får det bra förutom att hennes mamma aldrig hör av sig. Hon får en vän som heter Bridget och hon börjar i skolan igen. Där träffar hon kuratorn Amy som hon får tala med varje vecka. Alice får uppleva otroliga händelser. En dag händer något fantastiskt...

Jag rekommenderar den här boken till alla som gillar storslagna berättelser som har allt man kan önska. Allt från roliga rullskridsko turer till sorgliga tankar och en mycket, mycket speciell huvudperson. Som man både kan ogilla och gilla. Den här boken passar alla, i alla åldrar.
Läs den här boken!

KATJA RECENSERAR - Fyren och stjärnorna

Fyren och stjärnorna av Annika och Per Thor

Jag tycker att Annika Thor är en fantastisk författare som jag har läst flera böcker tidigare av. Hon skriver så verkligt även fast det handlar om en tid för väldigt längesen.

Blenda och Erik är syskon. De har inte träffat sin pappa på sju år. Han försvann spårlöst och ingen vet var han är. De bor med sin mamma i Haga i Göteborg.  De har det bra även om de lever ganska fattigt. Men en dag träffar deras mamma en man, han är fyrmästare och bor ensam ute på en liten, liten ö i havet. Han vill att de skall flytta dit. Han visar sig vara hemsk och elak, han lyssnar bara på sig själv.

Den här boken är en sån som man helst inte vill lägga ifrån sig. Jag märkte ibland att jag satt med ögonen uppspärrade, så bra var den!

TVILLINGRECENSION - Semlan och Gordon Kärlek kyssar och rekord

Semlan och Gordon Kärlek kyssar och rekord av Moni Nilsson

AGNES

Min syster fick den här boken i födelsedags present. Direkt efter att hon läst ut den tog jag den ifrån henne. Jag gillar verkligen att läsa om Semlan. Vissa saker i boken får jag lust att göra. Som att leta parallellvärldar eller skriva listor. Boken är fruktansvärt rolig även fast den är lite väl snuskig ibland. Jag tycker det är kul att det händer mycket oväntade saker. Det gör att man inte vill sluta läsa. En annan bra sak är att man förstår vad som händer hela tiden. Moni Nilsson förklarar utan att använda krångliga ord. Jag tycker den här boken passar för både äldre och yngre. Yngre därför att den är lättläst och äldre för att Semlan är äldre. Jag älskar den här boken!

Semlan är tolv år. När hon fyller tretton är hon tonåring. Inte längre ett barn. Ändå är hon den obegripliga i klassen, men inte tönten. Tönten är hennes bästa vän Gordon. Gordon är världens bästa vän. Semlan och Gordon ska ta världsrekord i kyssning. Fast Gordon är hennes bästa vän är hon kär i Lino. Han går i Semlans klass. Lino har varit i Kuba över sommarlovet men har skickat ett vykort till Semlan. Hon tycker att Lino är en gäckande skugga.

Gordon fyller år två dagar innan Semlan. Han kliver ur barndomslandet innan henne. På Semlans födelsedag kommer en oväntad gäst. I alla fall för alla de andra gästerna…

Om du vill ha en bok som du kan skratta åt, bli glad åt och bli pirrig i magen åt så ska du läsa Semlan och Gordon -  kärlek, kyssar och rekord.

KATJA

Den här boken är den tredje i serien. Den är rolig och minst av allt sorglig. Jag tyckte att den här boken var bra för att hon skriver om en helt vanlig tjej så inlevelserikt. Hon skriver om allt som Semlan och Gordon är med om så detaljerat. Det är det som gör den här boken så bra!

Semlan är tolv år, snart tretton. Hennes bästa vän är Gordon, och med honom är det aldrig tråkigt. Semlan fyller tretton år och har länge önskat sig en åsna, och Gordon uppfyller hennes önskan. Semlan får en åsna. De ska försöka ta kyssrekord i slutet av sommaren, hur mycket folk som helst kommer för att titta på.

Jag rekommenderar den här boken till de flesta, även dem som inte tycker särskilt mycket om att sitta med nosen i en bok, den tar väldigt fort slut och är lätt att läsa.

Boken är den tredje i en serie.

Del ett heter Semlan och Gordon – pappan med de stora skorna

Del två heter Semlan och Gordon – sommar och hemliga härlighet

AGNES RECENSERAR - Tistou

Tistou, pojken med de gröna fingrarna av Maurice Druon

AGNES 

Det här är en väldigt söt bok som man kan sitta och le åt. Mamma läste den när hon var sådär arton år. Den kostade tio kronor på En bok för alla. På framsidan står det: En fredsbok för alla åldrar. Det kan man lugnt säga. Författaren försöker göra någonting bra under kriget. Hitta dess snälla, lugna sida där det finns någon som inte skjuter och förstör. Det gör att boken blir så mysig.

Tistou, pojken med de gröna fingrarna handlar om en pojke som levde för länge sen. Han är söt med gula lockar och blåa ögon. Han bor med sin tjusiga familj i ett tjusigt, magnifikt hus. De har hästar ute i trädgården, Sex röda fullblod. En av dem heter gymnastik. Den hästen var Tistou allra mest förtjust i. De var ungefär lika höga. Även fast han var ett lyckligt barn, fanns det något som bekymrade honom, Skolan. Han somnar på lektionerna när läraren pratar. Tistou får börja på en annan slags skola där han får lektioner om blommor och växter, fabriker och annat. Han får lära känna trädgårdsmästaren Moustache och de lektionerna som han ger ut är de bästa tycker Tistou. En dag upptäcker trädgårdsmästare Moustache att Tistou har gröna fingrar. När han sätter dem i jorden väller det fram växter av alla möjliga slag. Han går runt i staden och förvandlar sjukhuset och fängelset till riktiga blomsterparadis. Då kommer kriget! Tistou får en idé…

Alla som bestämmer sig för att gamla böcker inte är något är värt att läsa, tänk om! Den här boken var nästan den bästa jag läst. Den slår nästan alla nya böcker som kommit senare än 1957, som den här boken är skriven. Det är en ganska fantasifylld bok så den kanske inte riktar sig mest till dem som bara gillar vardagsnära berättelser. Men jag tycker att du bara måste läsa den här boken!

AGNES RECENSERAR - Flickan utan minne

Flickan utan minne av Petter Lidbeck

AGNES
Den här boken fick jag av en utklädd tomte på en julfest. Mamma och pappa hade packat in den med sådant present papper som vi bara har hemma. Det var lila och lite rivet i kanterna. I mina ögon såg boken ganska ynkligt ut när jag öppnade den. Det var bara en tunn barnbok som var skriven av Petter Lidbeck. Men sedan tänkte jag: Aha, den författaren ja. Vid närmare eftertanke var namnet på boken riktigt spännande, lite kusligt sådär. Det var skönt att den var så pass lätt läst. Om sidorna var fullproppade med ord skulle det vara en annan bok. Den har en viss mystik i sig den här boken.

En flicka har tappat minnet. Hon vet inte vad hon heter, var hon bor eller vem hon är. Egentligen vet hon nästan ingenting. Efter hon har vaknat upp på en parkbänk för poliserna henne till sjukhuset. Hon blir skriven om i tidningen. En kvinna påstår vara flickans mamma men är i själva verket en sinnesjuk dam. Flickan får komma hem till hennes hus som ligger lite avsides ute på landet. En dag kommer poliserna på att flickan är dotter till två personer som dog i en bilolycka. En reporter åker till Madde som den sinnessjuka mamman heter och talar om detta. Därefter låser Madde in honom på toaletten…

Det här är boken för dem som vill läsa om hur man kan vara när man har tappat sitt minne eller är sinnesjuk. Man får känslan av att man är de personerna och att man ser ifrån deras perspektiv. Man kan sitta och rysa åt sig själv. Slutet får en att tänka efter en aning. Är det någon som kommer att göra flickan illa? Eller är det någon som till och med vill döda henne?

I alla fall ska du läsa den här boken!